I torsdags hade Stadsbyggnadskontoret ett informationsmöte på Kulturhuset i Skarpnäck om byggplanerna i Bagisskogen. Det kom massor av folk! Jag räknade till 120 personer i gradängen och utöver det så satt minst 30 på extrastolar i korridorerna. Stadsbyggnadskontorets informationsmaterial räckte inte till alla och informatörerna verkade oförberedda på tillströmningen.
Detta är inte första gången som kommunen vill bygga i Bagisskogen. För några år sedan så drevs frågan av villaägare kring Sockenvägen som ville minska genomfartstrafiken. Med en ny bilväg så skulle Bagarmossens bilister åka via Skarpnäck ut på Tyresövägen istället för på Sockenvägen. All heder åt att man vill minska biltrafiken, men skarpnäcksborna var såklart inte glada över förslaget och det stoppades efter stora protester.
Varför bygga sönder Bagisskogen?
Sockenvägens villaägare var på plats även i torsdags och argumenterade för att bygga en bilväg genom Bagisskogen, men de var i kraftig minioritet. De verkar inte heller ha bidragit till att processen startar igen. Istället är det tjänstemännen som har tagit initiativet på egen hand.
Men varför vill kommunens tjänstemän att man ska bygga sönder Bagisskogen? Jo, det finns större övergripande visioner om hur Stockholm ska se ut i framtiden, och tjänstemännen tycker inte att Bagisskogen passar in. Nedan ska jag förklara varför de har fel.
Promenadstaden – the Masterplan
I mars 2010 antog kommunfullmäktige en ny översiktsplan. Alla kommuner måste ha en översiktplan (enligt lag), och i den ska det stå hur kommunen planerar att använda sin mark och hur den framtida bebyggelseutvecklingen ska se ut. Översiktsplanen är inte ett bindande dokument, utan snarare en vägledning där de folkvalda politikerna säger i vilken riktning som kommunens tjänstemän ska arbeta.
Översiktsplanen från 2010 kallas ”Promenadstaden”. Det är några saker som ligger i fokus och upprepas väldigt många gånger i översiktsplanen (så att det blir tröttsamt till slut, faktiskt). Man kan sammanfatta fokuset såhär:
- Stockholm ska bli ”tätare” och ”mer sammankopplat”. Barriärer mellan olika områden ska tas bort.
- Biltrafik är dåligt av massor av skäl. Det är mycket bättre om folk promenerar, cyklar och åker kollektivtrafik.
- Bebyggelse ska vara ”stadslik”, alltså typ innerstadslik. Bostäder, butiker, arbetsplatser, osv. ska helst finnas blandat i samma område.
- Grönområden är viktiga och ska hålla hög kvalité. Med det menas att grönområden ska användas, annars så ryker de! Det kan exempelvis vara mer intressant med en liten men välplanerad och välutnyttjad park än med en större skog.
(Andra återkommande saker i översiktsplanen handlar om turism, tillväxt och att Stockholm ska bli världsbäst på olika saker som jag inte tycker har med Bagisskogen att göra, så jag lämnar de punkterna därhän.)
Ideologin bakom
”Promenadstaden” är tydligt inspirerad från en ideologisk diskussion om stadsplanering, som i Sverige har varit extra intensiv sedan nätverket Yimby startade 2007. En annan framträdande aktör är arkitekten Jerker Söderlind, som beskriver sig själv så här:
Jag kallar mig ”marknadsurbanist”, vilket enkelt uttryckt betyder att vi bör bygga den stad som folk vill ha, alltså låta efterfrågan på stadsmiljöer vara överordnad invanda tankemodeller och regelverk.
Idén är inte att fråga människor som bor i ett område om vad de efterfrågar, utan snarare att ta fasta på en mer generell efterfrågan. Om det är en väldigt hög efterfrågan på bostäder i innerstaden, så ska stadsplaneringen försöka omforma annan bebyggelse till mer innerstadsliknande.
Yimby är ett nätverk och en förkortning som betyder ”Yes in my backyard” – en protest mot att medborgare ofta stoppar nybyggnationer om det sker på deras egna bakgård. Det är alltså inte de som bor och verkar i ett område som ska vara avgörande för stadsplaneringen, utan snarare den ”samhälleliga” efterfrågan. I översiktsplanen så förklaras det så här:
En successiv utveckling av stadsbebyggelsen innebär alltid konsekvenser för de som bor och verkar i det aktuella området. Dessa konsekvenser är normalt ökad trafik, ändrad parkeringssituation, ianspråktagande av ytor som inte är bebyggda, nya ljusförhållanden och förändrad utsikt i närliggande bebyggelse. I en växande stad behöver denna typ av förändringar för omgivningen normalt accepteras om inriktningen för en trygg och levande stadsmiljö ska kunna nås.
Denna strömning lutar sig tillbaka på idén om att alla egentligen vill bo i ”riktig stad” med gator och butiker i gatuplan och om det ska vara något grönt så ska det vara i välskötta och välplanerade parker – inte naturmiljö. Utgångspunkten är ofta rent social: Människor mår och trivs bättre av att bo nära och tillsammans med andra människor i ”levande” miljöer.
Grönområden som saknar funktion för människor anses utgöra sociala barriärer, som minskar tillgången till vad de boende kan få ut av sitt område. Översiktsplanen anger att den sociala segregationen mellan olika områden ska motverkas genom att ta bort barriärer (bl.a. grönområden men även andra barriärer) och öka tillgängligheten mellan olika områden:
Stadens slutsats är att det behövs ett långsiktigt och samlat utvecklingsarbete där fokus inte enbart ligger på de enskilda stadsdelarna utan mer på hur stadens delar förhåller sig till varandra och framför allt på hur arbetsmarknaden kan bli mer integrerad.
Även miljörörelsen har arbetat för en tät ”riktig stad”, med butiker, bostäder och arbetsplatser blandat. I Stockholm har främst Alternativ stad varit pådrivande, men även Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna. Miljörörelsens perspektiv har ofta utgått ifrån att bilkörandet måste minska, och att tät stad är ett bra sätt att planera bort behovet av bilar.
Att koppla samman staden
Fokuset i översiktsplanen på att ”koppla samman staden” är den viktigaste anledningen till att kommunen nu tittar på Bagisskogen. För att få en så ”riktig stad” som möjligt så ska inte människor bo i isolerade småenklaver med ”barriärer” mellan sig. Från översiktsplanen:
Stockholms stad har högt ställda långsiktiga mål om en mer sammanhållen stad utan sociala och fysiska barriärer.
Översiktsplanen pekar ut olika ”stadsutvecklingsområden”, ”noder” och ”tyngdpunkter”. De är extra viktiga områden för stadens tillväxt. Mellan dessa områden så pekar planen ut några s.k. ”samband”, som är viktiga för att binda ihop staden. På kartan nedan kan vi se att Gullmarsplan och Farsta är två viktiga områden, och mellan dem går två stråk (s.k. ”samband”) varav den ena går över Bagarmossen och Skarpnäck.
Översiktsplanen konstaterar att sträckan mellan Farsta och Skarpnäck skulle kunna få bättre kollektivtrafik (och jag skulle själv vilja lägga till cykelvägar här), men för resten av sträckan så står det så här:
”Hela stråket längs med tunnelbanelinje 17 är idag i stora delar ett befintligt starkt samband i staden. Möjligheter att stärka de svaga länkarna bör tas tillvara i samband med kompletteringar i dessa stadsdelar.”
Det är inte svårt att förstå att det är biltrafik i Bagisskogen som är den ”svaga länken”. Kollektivtrafik-, cykel- och gångsambandet fungerar idag mycket bra! Men för bilister så är Bagisskogen det enda glappet, om man ska köra bil från Bagarmossen till Skarpnäck.
Bagisskogen klipper inte av sambandet för bilisterna
Det är inte så att Bagisskogen klipper av hela sambandet Gullmarsplan-Kärrtorp-Bagarmossen-Skarpnäck-Norra Sköndal-Farsta för bilister. Om man ska köra bil mellan exempelvis Kärrtorp och Skarpnäck, så finns redan en ”Förbifart Bagarmossen”, d.v.s. Gamla Tyresövägen.
Bagisskogen påverkar endast resvägen för bilister som har slut- eller startdestination i Bagarmossen. Kollektivtrafik-, cykel- och gångsambandet fungerar, som sagt, mycket bra! Om det står ”Skarpnäck 10 min” på skyltarna i tunnelbanan, så går jag istället.
Man kan fråga sig om den 3-4 minuters omväg som bilister måste göra mellan Bagarmossen och Skarpnäck är såpass jobbig att det faktiskt hindrar människor från att uträtta sina ärenden. En omväg för en bilist tär betydligt mindre på krafterna än för gående och cyklister. Jag ifrågasätter om det verkligen innebär ett reellt försämrat samband med sociala konsekvenser för bilisten.
Sälj bilen! Kommunen vill att du ska kunna promenera!
Översiktsplanen har inte fått namnet ”Promenadstaden” utan anledning. Det är en tydlig markering: Stockholm ska inte ha en stadsutveckling där invånarna måste ha bil. Barriärer som hindrar människor från att promenera eller cykla ska tas bort. I synnerhet pekar översiktsplanen på att sambanden i ytterstaden brister för oss utan bil.
Att minska bilåkandet är naturligtvis också avgörande för olika miljömål – allt ifrån lokala bullernivåer till globalt klimat.
Så här står det:
”[...] planeringen måste skapa en stadsmiljö och en struktur som stödjer en kraftig utbyggnad av kollektivtrafik, främjar gång och cykel och som leder till att användningen av bil begränsas.”
Trafikutredningen: Bagarmossen går åt fel håll
Exploateringskontoret har beställt en trafikutredning från företaget Structor. Denna trafikutredning låg med som en bilaga när Stadsbyggnadsnämnden beslutade om att inleda en planprocess för Bagisskogen.
I trafikutredningen så presenteras fyra olika scenarier för en bilväg genom Bagisskogen. I samtliga scenarier så kommer den totala biltrafikmängden att öka om man bygger en bilväg genom Bagisskogen. I utredningen så framgår det också att trafiken huvudsakligen består av pendlingstrafik, d.v.s. det är inte fråga om helt nya transporter som aldrig annars skulle ha ägt rum. Trafikökningen beror istället på att biltrafiken tar andelar från kollektivtrafik, cykel och gång.
Att biltrafiken skulle öka sin andel av transporterna är inte förenligt med det som anges i översiktplanen. Bland annat så hänvisar översiktplanen till Stockholm miljöprogram:
Inriktningen för stadens miljöarbete formuleras i Stockholms miljöprogram. De viktigaste delmålen för översiktsplaneringen är att minska utsläppen från trafi ken, öka andelen stockholmare som åker kollektivt, cyklar eller går samt att minska trafikbullret och utsläppen av växthusgaser från energianvändning.
Genom att bygga i Bagisskogen så går Bagarmossen åt fel håll.
Bygg vidare på de fördelar som redan finns – gör inte cykelväg till bilväg!
Trafiksepareringen gör att Bagarmossen är mer cykelvänligt än de flesta förorter, vilket märks på allt cyklande! Nu när vi dessutom har fått en lokal cykeltillverkare som bygger lådcyklar, så har cyklingen i Bagarmossen börjat sticka ut. Ingen annanstans i Stockholm står det så ofta lådcyklar parkerade i centrum – både för att frakta konsumkassar och barn.
Men det finns fortfarande en rad förbättringar som kan göras i cykelinfrastrukturen. Om översiktsplanens intentioner ska tas på allvar så måste cykeltrenden stödjas med offentliga medel. Bagarmossen har potential att bli ett litet himmelrike för cykling, men då ska man inte bygga om fungerande cykel- och promenadstråk till bilväg.
Att bygga stadsbebyggelse – eller inte?
Diskussionen om Bagisskogen har huvudsakligen kommit att handla om bilväg hittills, men det handlar även om husbyggen. Ett s.k. ”samband” handlar inte bara om att kunna förflytta sig, utan även om att ha bebyggelse och närhet till så blandade ”funktioner” som möjligt. Bagisskogen bör ses som en fungerande funktion i detta befintliga samband, men tyvärr så tenderar naturområden att bli styvmoderligt behandlade av byråkrater som har som jobb att se till att saker byggs.
I översiktsplanen så talas det mycket om ”stadsmiljöer”, men när stadsdelar ”kopplas samman”, så står det så här:
En utveckling av nya stadsmiljöer mellan dagens stadsdelar förutsätter ett medvetet arbete för att förstärka kvaliteterna i de grönområden som behålls. Det är också viktigt att noggrant studera hur den nya bebyggelsen möter de omgivande grönområdena. Småhusbebyggelse kan med fördel prövas i syfte att koppla samman stadsdelar.
På mötet i torsdags så frågade jag en av informatörerna, Niklas Svensson, som är ”Stadsbyggnadsstrateg” på stadsbyggnadskontoret, om hur de har resonerat. Han berättade att de i processen med att ta fram översiktsplanen hade funderat kring att helt sluta bygga småhus, men att det hade slutat med att det är i just sådana områden som Bagisskogen som man kan tänka sig småhusbebyggelse.
Småhus är den mest effektiva barriären om man vill att människor inte ska använda naturområdena. De skapa en obehaglig ”privat” stämning som inte alls ligger i linje med en öppen och tillgänglig stad, de tar upp onödigt mycket yta och hamnar på rad på ett sätt som rent fysiskt hindrar tillgången till naturen.
Istället för att bygga utspridd småhusbebyggelse på naturmark, så bör man bygga lite högre hus på Bergholmsskolans tomt.
Grönområden med hög kvalité
Bagisskogen är väldigt långsmal. Eftersom stråken i skogen går längsmed långsidan, så innebär det att t.ex. löprundor kan bli relativt långa trots liten yta. Här är ett exempel.
På sommaren är Bagisskogen en mötesplats när man ska träffa vänner som bor i Skarpnäck. Någon firade sin 30-årsdag med en stor picnic i skogsbrynet, just eftersom att umgängeskretsen finns i både Bagarmossen och Skarpnäck. Det är ett ställe dit mina vänner tar med sina barn och går med sina hundar.
Och drakfesten är betydligt roligare än vad det här YouTube-klippet antyder!
Inte minst så är det en ovanligt trevlig transportsträcka när man precis har missat tunnelbanan och bara ska en station.
Men Sockenvägen, då?
För att sluta detta där jag började: Trafiksituationen på Sockenvägen är hemsk! Jag upplever själv att det är den farligaste vägen i närområdet. Det passerar 7 200 fordon per dygn mellan Bagarmossen och korsningen Sockenvägen-Gamla Tyresövägen. Enligt trafikanalysen från Structor så kan detta minskas ner till 4 900 fordon i det scenario som innebär mest trafik genom Skarpnäck istället.
Sockenvägen kommer fortsätta att vara en farlig väg, även om viss biltrafik kan avledas genom Skarpnäck. Det är dock inte rimligt att skapa en ny farlig väg genom Skarpnäck. Villaområden längs Sockenvägen har massor av ytor, medan människor bor väldigt tätt i Skarpnäck och behöver tillgång till grönområden utan fler farliga barriärer.
Istället bör man försöka bygga om Sockenvägen. Det behövs hastighetsbegränsande gupp, trafikseparerade övergångar (typ gångtunnlar, broar, nersänkt bilväg med gångväg i normalt markplan) och fler bevakade övergångsställen.
Exempel på trafikseparering i Bagarmossen, gångtunnel under Rusthållarvägen, som innebär att människor faktiskt slipper oroa sig för sina barn:
Summering
- Att bygga en bilväg i Bagisskogen har bara en marginell påverkan på det stora sambandet som anges i översiktsplanen. Sambandet är redan mycket bra, med ett litet undantag för bilar som måste ta 3-4 minuter omväg. Men bilar ligger det inte någon prioritet på enligt översiktsplanen.
- En ny bilväg skulle öka den totala trafikmängden i både Bagarmossen och Skarpnäck och ta trafikandelar från kollektivtafik, cykel och gång, vilket inte är förenligt med översiktsplanen.
- Bagisskogen är ett effektivt utnyttjat grönområde och bör därför anses vara en del i ett befintligt samband. Det korta avståndet genom skogen på kortsidan gör att den till och med konkurrerar med tunnelbanan som transportsträcka.
- Småhusbebyggelse skapar nya barriärer och inger en ”privat” och ovälkomnande känsla. Bygg därför lite högre hus på Bergholmsskolans tomt.
- Sockenvägen kommer inte att bli en säker väg bara för att man flyttar en liten del av trafiken över Skarpnäck och gör ytterligare en farlig väg där också. Sockenvägen behöver byggas om för att bli säker.
Vad händer nu?
På tisdag kl 19:00 i Skarpnäcks kulturhus så träffas Leve Bagisskogen! som består av boende i både Bagarmossen och Skarpnäck som vill bevara skogen. Alla som vill motverka planerna på att bygga i Bagisskogen är välkomna! De har en namninsamling på sin webbsida också: http://bagisskogen.se/
